Home at last... Fick godkänt att flexa några timmar imorgon förmiddag, så just nu sitter jag och stilla beundrar min adventsstjärna medan jag lyssnar på en inspelning av "kom, Vinternatt kom" om och om igen... Sagolikt vackert...
Fick en fråga häromdagen om jag hade ett "harmoniskt" inre. Har tänkt mycket på det sen dess... Svarade att jag hade det, och det tycker jag fortfarande. Jag brukar dock beskriva mitt inre som en glödande vulkan av känslor, eller som en vivlande storm av tankar. Sanningen är nog den att även om jag har detta flammande inre, så är jag rätt trygg i mig själv. Jag har en hel del att släppa lös om jag vill, och är tillfreds med att inom mig blicka ut över hav piskade av mentala vågor likväl som samma hav kav lugnt likt en spegel...
Allt beror på sinnesstämning och situation, men jag har inte många skellet kvar i mina gaderober jag inte är iaf bekant med... Jag tror aldrig man blir helt klok på sitt inre. Jag hoppas innerligt att jag om 20 år fortfarande kan överraska mig själv och min omgivning :)
Det är dock en lång, ack så lång väg jag gått för att komma hit... Nästan skrämmande ibland när man tänker på alla de avgrunder man balanserat på brinken av, bara hårsmåner från att falla...
Life is... filosofiskt just nu. Älskar dessa djupa stunder... och skulle ge mkt för att dela dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar