Väntar på bussen till stan nu... Vyn är så välkänd, men ack så förändrad. Allt är samma, från kråkans dystra kraxande, och den bitande kylan till ängens eviga grönska och lugnet som sveper in denna plats. Ändå är allt så olikt! När jag bodde här fanns inga staket eller refuger... Man sprang rätt över gatan och hoppades bilarna kunde stanna haha ;)
Nu är det iaf lunch med R och sen leta juleklappar ;)
life is...att leta nya vyer, men minnas de gamla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar